Hoppa till huvudinnehåll

Testbäddsmiljö för elektrifierad autonom kollektivtrafik på vatten

Projektet syftade till att klargöra potentialen och utvärdera resursbehov för en öppen delad testbäddsmiljö där innovativa lösningar inom elektrifierad och autonom kollektivtrafik på vatten kan testas och utvecklas. Projektet har producerat två slutrapporter som du kan hitta här.

Trafik på Göta älv i Göteborg. Foto: Edvin Johansson på Unsplash.

Testbäddsmiljöer är viktiga förstärkningar i omställningen av Sveriges transportsystem och erbjuder, förutom tillgång till en fysisk och digital infrastruktur, en samverkansmiljö för offentliga och industri- och forskningsaktörer där kunskap och erfarenheter kan delas och omsättas i praktisk tillämpning. Att använda sig av sådana arenor är en av ElectriCitys grundbultar.

Primärt så utvärderade och analyserade projektet möjligheten att skapa en gemensam öppen testbäddsmiljö för urbana vattentransporter, som älvtrafik och skärgårdstrafik, i Göteborgsområdet. Men den tilltänkta testbädden skulle även kunna vara tillämpbar för innovativa lösningar inom andra delar av sjötrafiken. Projektet identifierade och uppskattade de resurser och centrala frågeställningar som krävs för att sjösätta testbäddsmiljön, kopplade till bland annat infrastruktur, mobilitetsmönster och legala aspekter.

Projektet, som var en genomförbarhetsstudie, utgick från ett antal befintliga studier och undersökningar, som en Älvutredning i Göteborg och resvaneundersökningar, för att identifiera den optimala uppsättningen och en framgångsrik etablering av en testbädd. Studien täckte in aspekter inom stadsutveckling, fastighetsutveckling, kollektivtrafikbehov, energi- och effektförsörjning, mobilitetsbehov och existerande regelverk. Projektet fokuserade sitt arbete inom två arbetspaket:

AP1: Elektrifiering & Infrastruktur 

Arbetspaketet utvärderade, utifrån fastighets- och stadsutvecklingsperspektiv, tillgängliga alternativ för placering av ett färjeläge som ska kunna husera de centrala komponenterna i testbäddsmiljön. Ett sammanhållet färjeläge med koppling till resenärer, övrig sjötrafik, infrastruktur och med flexibilitet för fortsatt utveckling och påbyggnad. Viktiga aspekter var exempelvis kajers beskaffenhet, tillgång till elnätsanslutning, möjlighet för flytbryggor, laddinfrastruktur och hållplatsutformning. Informationsinhämtning från andra städer, kollektivtrafikhuvudmän och fartygsleverantörer var också viktig input till utvärderingen. 

Sammantaget har arbetspaketet producerat ett beslutsunderlag för placering av färjelägen i Frihamnsområdet med beskrivna resurs- och investeringsbehov samt potential för tester av omställning till såväl elektrifierad som självkörande trafik på urbana vattenvägar. 

AP2: Mobilitet - beteende, policy & affärsmodeller 

Arbetspaketet utvärderade, från ett resenärs- och tjänsteleverantörsperspektiv, förutsättningar för och krav på alternativa färjor på stadsnära vatten. Ett specifikt område som undersöktes var elektriska, autonoma färjor och vilka positiva effekter de kan ha på staden och dess invånare, bland annat genom minskade utsläpp, färre biltransporter, bättre koppling mellan olika stadsdelar och ett ökat användande av aktiva mobilitetslösningar som gång och cykel. För att utreda möjliga nyttor och hållbara affärslösningar arbetade arbetspaketet med så kallad co-creation för att få med perspektiv från resenärer, leverantörer, operatörer och tjänsteleverantörer. Systemperspektivet stod i centrum i arbetspaketet men fokus låg även på hur det är möjligt att få resenärer att vilja använda autonoma färjor och i förlängningen ändra sina resvanor till mer hållbara alternativ.

Arbetspaketet synade också policyrelaterade utmaningar.

Resultat

Elektrifiering av kollektivtrafik på vatten sker i mindre omfattning och inom de närmsta åren ser vi att en del större avtal för kollektivtrafik helt eller delvis går mot elektrifiering. Takten är dock lägre i jämförelse med busstrafik och en stor del av utmaningarna ligger i större investeringar i fartyg och infrastruktur samt att spå utvecklingen i framtida regelverk. Fartyg har längre livslängd än bussar och även att den finansiella tröskeln kan vara lägre för innovativa, mindre fartygstyper så är det inte entydigt hur de ska möta befintlig trafikering. Möjligheterna ligger i de nya lösningarnas energieffektivitet, flexibilitet samt att olika grader av automatisering kan underlätta såväl för nya som befintliga farkoster. 

I djupstudier av båtresenärer i Göteborg bedöms acceptansen för elektrifierade och automatiserade fartyg som relativt hög och fokus ligger snarare i att uppnå tidseffektivitet i transporten och enkelhet i användande och biljettsystem. Integration i befintligt kollektivtrafiknät och biljettsystem/skattefinansiering värderas högt. Som oftast i kollektivtrafik finns önskemål från resenärer på fler länkar än vad finansiering tillåter. 

Om städer och/eller hamnmyndigheter tar ett helhetsgrepp för att tillgängliggöra potentiellt attraktiva färjelägen som kan opereras med enklare, kostnadseffektiva (flyttbara) flytbryggor så skulle det öppna upp möjligheter för testning och utveckling av fartyg och trafik. Det skulle i sin tur kunna stötta stadsutveckling där man uppnår mer energi- och tidseffektiva resor, en ”genhet” som kan stimulera en förflyttning av resenärer från bil till kollektivtrafik och vidare till gång/cykel i kombination med transport över vattenbarriärer.

Kontakt